Jag börjar bli cynisk och funderar på att lägga ner hela date-grejen o bli eremit istället.
Lite bakgrund: Var i ett samboförhållande som efter många år tog slut lugnt o städat när vi båda insåg att vi var vänner mer än älskade. Efter det tog slut har jag bara träffat den ena idioten efter den andra.
Senaste försöket till förhållande slutade i rättegång o killen hamnade i fängelse, Nu har jag medvetet hållit mig singel i över ett år.
Mitt problem är att jag lockar inga vettiga män..alls. Alla som blir intresserade är missanpassade på något sätt. På mina 2.5 år som singel har följande guldkorn raggat:
2 som suttit/sitter på rättspsyk
2 med missbruksproblem
1 kvinnomisshandlare
2 småkriminella
Ser ni problemet? Jag är inte missanpassad.. har ett bra jobb, ordnad tillvaro, är varken missbrukare, kriminell eller psykiskt sjuk.
Jag har inte så himla höga krav på män heller..typ:
Utseende: Jag ska tycka han är attraktiv. Sen kvittar det om han är smal, tjock, lång, kort, flint, långhårig etc. Bara jag blir attraherad så är det lugnt.
Han får gärna fungera i samhället. Typ ha ett jobb, plugga eller som minst stå nära arbetsmarknaden.
Han bör kunna behandla en partner med respekt, dvs han ska inte ljuga, bedra eller vara våldsam.
Men jag träffar inga såna män. Jag träffar idioter som min förra kille Ricko o det slutar i katastrof. Är det slut på bra killar i 60-års åldern? Ska jag inse att det bara finns svin kvar, otrogna jävla slackers som gärna vill bli försörjda?
Är alla vettiga män redan upptagna?
Ska jag ge upp och bli en crazy catlady istället? Just nu känns det så faktiskt.
Så, finns det vettiga män och var hittar man dom? Jag vill ha en lugn, trygg, seriös relation. Är det för mycket begärt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar